Efter nästan tjugo år som tränare utomlands, blev jag för ett tag sedan tillfrågad om jag var intresserad av att ta mig an ett träningsprojekt i Stockholm? Det är ingen hemlighet att jag under en tid varit på utkik efter ”rätt projekt” att ta mig an i Sverige. Nu när jag är tillbaka upplever jag att vissa saker har utvecklats och förändrats, samtidigt som andra saker i alla fall på ytan ser ut precis som det gjorde förr om åren, även om många inblandade är lite mer grå, och inte har riktigt samma spänst som när det begav sig.
En av de saker som jag hoppas få bättre koll på under den närmaste tiden är vad jag skulle kunna tillföra. Jag har under mina år som tränare jobbat med både spelare som är helt nya i sporten, och med proffs upp i världstoppen. Jag kan ärligt säga att jag inte vet vad jag tycker har varit roligast. Svaret blir sannolikt att det är blandningen som har varit bäst. Om jag får chansen så hoppas jag även i fortsättningen kunna jobba på flera nivåer.
En sak jag har märkt är hur starkt squashen i Sverige verkar vara influerad av den så kallade pyramidmodellen, med nybörjare i basen, talanger i mitten, och de bästa i toppen. Samma modell verkar påverka hur många ser på tränare. Jag själv är långt ifrån övertygad om att det verkligen är ”finare” att jobba med elitspelare än med nybörjare. En hypotetisk fråga blir om det är bättre att vara en undermålig elit-tränare än att vara en riktigt bra nybörjartränare? Är jag en bättre tränare för att jag har blivit ombedd att ta hand om spelare som har uttalade mål att utvecklas mot Europa-toppen? Har jag mer erfarenhet på det området är jag sannolikt bättre på det än någon som inte har samma bakgrund och erfarenhet. Betyder det att jag med automatik också är bättre på nybörjarträning? Inte alls! Men, det kan ju vara så att jag har samlat på mig kunskap och erfarenhet även inom det området.
För min egen del tror jag att jag sammantaget blivit en bättre tränare för att jag varit delaktig på alla nivåer, och låtit mina erfarenheter från ett område påverka hur jag ser på andra områden. Nerifrån och upp, och uppifrån och ner. Så, det är med en viss förvåning som jag redan nu, bara efter ett par veckor tillbaka i Sverige, efter att ha pratat med några föreningar och klubbar, på vissa håll märker en tendens, nästan en vilja, att dela upp verksamheten i olika beståndsdelar. Den som är tränare för en ”nybörjargrupp” är inte tränare för en ”elitgrupp”, och har man en gång lämnat nybörjarna bakom sig, återvänder man inte. Varför inte dra nytta av de erfarenheter som man har vunnit? Det är tveklöst så att jag under åren har gjort misstag med mina nybörjare, men med åren blivit bättre på att hjälpa dem utvecklas. På samma sätt har jag efter mina år med elitspelare blivit bättre på att hjälpa dem att utvecklas i rätt riktning. Är det ena ”finare” eller ”bättre” än det andra? Jag tror inte det. Jag väljer här att citera Brittisk golf, som pratar om ”rätt tränare, på rätt plats, vid rätt tillfälle”. Eller kanske, Squash4U – oavsett vem du är, vilken squash du spelar, och vilka dina mål är, så länge vi delar dem. Squash For You – Squash For All!
Senaste kommentarer